-

Kall som graven
Peter Robinson
470 sidor
Betyg: 3/5

"Relationen mellan Alan Banks och polismästare Jimmy Riddle är minst sagt spänd, för att inte säga fientlig. Men när polismästarens dotter försvinner är det till Banks han vänder sig för att få hjälp att hitta henne.

Det enda spåret efter dottern är en bild på en Internet-porrsida, som hennes lillebror hittat. Banks undersökningar för honom till London och in i en värld av droger, sex och kriminalitet. En värld där allt kan köpas för pengar, även mord, och där en förmögen affärsman med förkärlek för kvinnor, kokain och svarta pengar bestämmer spelets regler.

När en ung flicka hittas död på ett diskotek i Eastvale börjar Alan Banks med stigande motvilja förstå att trådarna leder tillbaka till familjen Riddle. Mörka hemligheter från det förgångna, pengar och maktbegär – katastrofen är ett faktum"

Peter Robinsom skrev sin första kriminalroman om Alan Banks 1987, 11 böcker senare kom Kall som i graven. När jag började läsa romanen så visste jag inte att det var en följetång, hade jag vetat det hade jag nog börjat med den första boken. Men jag vill samtidigt ge Peter Robinson cred för jag känner inte att jag inte hängde med pga av att jag inte läst de tidigare böckerna.

Storyn på boken faller mig precis i smak och Robinsons skrivsätt är kronologiskt och lättläst. Däremot hade jag velat halvera bokens längd,  då den kan upplevas lite seg emellanåt. Själva klimaxet i boken kommer någonstans runt 350 sidor och jag hade nog önskat att Robinson inte drog ut så mycket på storyn.

Jag tycker att Robinson är bra på att skildra de olika personligheterna i boken och man känner att man vill veta mer efter varje avslutat kapitel. Boken tar en intressant vändning och att lista ut vem som ligger bakom den unga flickans död kunde inte jag, i alla fall.

Trots den goda storyn så ger jag boken 3/5 i betyg, grundat på att det gick segt mellan varven.